Rhodos kanske?

Sommaren 2012 gifte jag och maken oss. Vid det tillfället hade vi inte råd att åka på någon bröllopsresa och sedan dess har vi sparat pengar till ändamålet. Nu har vi tillräckligt för att bege oss någonstans. Vi fortsätter att spara varje månad och tanken är att vi ska åka någonstans i maj 2014. Någonstans var det ja, men var?

Ett alternativ som vi har funderat över är Rhodos, Grekland. Ingen av oss har varit till Rhodos innan. Kriterierna för bröllopsresan är ett vackert ställe med någorlunda värme i maj månad. Efter vad vi har kunnat läsa oss till och se på de fantastiska bilder som finns på nätet verkar Rhodos uppfylla våra kriterier. Som Greklands fjärde största ö och den av öarna med flest soldagar är resmålet både en plats för att finna ro och vila, men också för den som vill besöka historiska miljöer eller ge sig ut och svira. Vi har väl sagt att vi vill kunna slappna av, men att det inte bara ska bli en sol- och badresa, utan vi vill kunna aktivera oss också. Det verkar vi kunna göra på Rhodos. Om Rhodos blir vårt resmål så vill jag definitivt åka på utflykt till Akropolisklippan, besöka fjärilsdalen och gamla stan, men också hinna med lite shopping på marknader.

Sedan är ju frågan också hur vi skulle vilja bo när vi är där. Tydligen är östkusten epicentrum för turismen och det är där de flesta vackra stränderna ligger. Vill vi inte bo så turistigt verkar västkusten vara det rätta valet, men där är det inte lika bra badstränder. Huvudaktiviteten på resan kommer dock inte att bli badandet, så det kanske inte är så viktigt. Mer lockande är nog då lugnet och det mer autentiska livet som man förmodligen möter när det inte är lika mycket turister överallt.

Jaja, än är inte beslutet om vart bröllopsresan går avgjord, men Rhodos finns absolut med på listan.

Yttre prioriteringar

Nu är inte jag den personen som måste "sätta på mig ansiktet" på morgonen innan jag träffar någon annan människa. Egentligen är jag nog mer en sån som inte bryr mig så mycket, men anpassar mig efter situationen. I mitt förra arbete till exempel använde jag inte smink alls, då jag gick mycket i jeans och en collegetröja eller nåt liknande. Men nu arbetar jag på ett kontor och klär mig lite bättre när jag går till jobbet. I och med det nya jobbet har jag också börjat sminka mig de flesta mornar. Dock inte alla, det finns tillfällen då jag inte prioriterar sminket på morgonen. Jag har sett att en del sminkar sig på bussen eller tåget, men riktigt så viktigt tycker jag inte att det är. Hinner jag inte sminka mig hemma så får det vara.

Min sminkning är oftast ganska basic. Lite rouge, lite ögonskugga och lite mascara. Är inte världsbäst på sminkning, men inte übersämst heller. Använder mig mest av jordnära färger, förutom ibland om jag ska på festligheter då jag kanske satsar på lite mer färg och lägger till en eyeliner. Färgen kan vara en som även plockas upp i min outfit. Den ögonskugga jag gillar bäst för tillfället är av märket Christian Dior. Fråga mig inte om namnet, för det har jag ingen aning om. Jag vet bara att jag gillar den skarpt och att den är på väg att ta slut. Inte kul.

Att handla smink är jag nämligen ingen hejare på. Det är väldigt sällan jag köper smink överhuvudtaget och när jag väl gör det är jag lite snål med mig själv, det har liksom aldrig varit något jag har prioriterat ekonomiskt. Inte som parfymer, där jag inte köper vilken smörja som helst. Att jag har ett sånt dyrt märke på ögonskugga just nu beror på att jag fick det i present en gång för länge sen. Jag var inne på att köpa samma märke igen, men tvivlar efter att jag såg priset på ögonskuggorna. Vet faktiskt inte alls vad jag ska satsa på och skjuter på inköpet för att slippa välja och ta beslut.

Har dock funderat på att göra mitt inköp av ögonskugga på nätet. Det borde ju bli något billigare i alla fall. Har då tänkt på att handla på sidan eleven.se eftersom jag har handlat där en gång förut för en massa år sedan och jag då tyckte att det var både prisvärt och smidigt. Jag minns också att jag gillade deras sortiment, det fanns grejer som jag aldrig hade sett förut. Inte för att jag kanske hade sett så mycket eftersom det som sagt inte direkt är något jag har prioriterat i livet. Men, inköpet av ny ögonskugga måste ske nån gång. Jag ska nog kolla in eleven.se och se var de har att erbjuda så slipper jag springa i affärer och våndas. Då kan jag våndas över valet i tryggheten av mitt eget hem istället, vilken tid på dygnet som helst.

Shopping online

Jag märker att jag alltmer gör mina inköp på nätet. Böcker har jag handlat i tid och evighet på nätet känns det som. För maken gäller detta datorprylar. Förra julen upptäckte jag hur smidigt det var att beställa julklappar till Modig och syskonbarnen via datorn. På senaste tiden har vi även börjat inhandla mat till djuren via nätet och jag känner mig inte helt främmande inför tanken att beställa hem mat till oss också på det sättet.

Vad jag gillar med online shopping är snabbheten, smidigheten, att jag får det levererat till dörren eller i alla fall närmare hemmet och att jag kan sitta hemma i lugn och ro utan att behöva trängas med alla andra i butikerna. Särskilt uppskattar jag det i dessa juletider. Många onlinebutiker har ju dessutom valet att betala direkt eller via faktura.

Det enda som skulle få mig att tveka vad gäller att inhandla vår egen mat via Internet är frukt och grönt, där är jag petig med vad jag köper med mig hem. Kläder och skor hade jag också tyckt vore svårt att köpa på nätet och bökigt om man måste skicka tillbaka varorna och ha sig. Då är det lättare att prova direkt och se samt känna efter om det sitter bra och om man vill ha det man provat. Fast kanske hade kläder till Modig fungerat att köpa online? På honom provar jag ju inte så mycket direkt. Och han passar ju i allt den sötnosen! Värre är det med mamman...

Nu har jag dessutom hört talas om en gratis shoppingcommunity som heter Lyoness Online Shopping. Visste inte ens att sådant fanns innan. Därigenom får man rabatt på alla de varor man handlar från de anslutna företagen om man ansluter sig till sidan. När jag kollade in den fanns flera stycken företag anslutna som jag redan idag beställer varor från på Internet. Bland annat Adlibris och Hemfoder.se. Blir nyfiken och vill veta med om Lyoness! Måste nog kolla upp det och testa!

Julen närmar sig med stormsteg

Nu är det ca en och en halv månad kvar till julafton. Planerna inför inhandling av julklappar har börjat ta form. Främst vad gäller Modig. Har till och med specialbeställt en ny Lunafigur i form av en drake så att Svinto (som vi köpte till Modig förra julen) får en kompis.

Förutom Lunafirguren så funderar jag på om vi ska köpa ett sånt garage, typ från Fisher Price, till Modig. Han var hos några kompisar till oss för några veckor sedan och han gillade att leka med deras. Måste kolla upp lite på Internet. För ja, Internet kommer att bli mitt ställe för julklappsshopping även i år. Där kan man ju hitta allt och förhoppningsvis till lite bättre priser än i de ordinarie butikerna. Var inne på Hamley's i fredags och kollade runt lite inför julshoppingen. Tycker dom rent ut sagt är svindyra!

Förutom planerna för Modigs julklappar så smids planer för syskonbarnens julklappar och makens såklart. Skulle tro att vi kör som förra året. En fast summa som max så att vi inte går bärsärkagång i shoppinghysterin. Förresten, det är ännu en anledning till att julklappsinhandlingen sker över nätet. Det är ett effektivt sätt att undvika julhysterin.

Svinto (lånad från lunapalandet.se)

I havet finns så många stora fiskar av Sara Lövestam

Månadens bokklubbsbok är det jag som har valt. Tror faktiskt det var en recension i nån tidning som fick mig att köpa den när lämpligt tillfälle bjöds. Ämnet är obehagligt - pedofili. Storyn kretsar kring dagiskillen Malte. Malte, som av fröknarna mest troligt skulle beskrivas som besvärlig och bråkig. Malte, som måste ljuga om en massa för att inte soctanterna ska komma och ta honom. Malte, som inte har tilltro till vuxenvärlden, men som kontrolleras av den. Maltes hemsituation har minst sagt mer att önska och bristen på engagemang i Maltes välbefinnande gör Malte till ett lätt mål för någon med en obehaglig agenda. För hur säger man nej till en vuxen? Ljuset i Maltes tillvaro är nya kompisen Kalle, den lysgröna kotten och praoeleven Nozat.

Från ett fönster med utsikt över dagisets lekplats befinner sig Iakttagaren. Iakttagaren ser en man som ofta spankulerar kring dagiset då barnen är ute och leker. En dag talar mannen med ett av barnen. En annan dag hämtar plötsligt mannen samma barn på dagis. Iakttagaren börjar ana oråd...

Sen finns det en obehaglig maillista också. Säger inget mer om den mer än usch och läs själv boken.

Som en relativt ny mamma med en liten son som precis har börjat på dagis slår den här boken in spikar i hjärtat och det gör ont att läsa. Skräcken för vad min lille älskling skulle kunna råka ut för när jag inte är där och skyddar honom gör läsningen av den här boken om möjligt ändå obehagligare. Men ändå fångade den mig och höll mig fången ända till slutet. Obehag, spänning och några tårar utlovas om du läser den här boken. Men det finns även stunder av glädje, lycka och triumf, ja, till och med skratt, trots ämnet, trots det som händer runt omkring.

Jag tycker om Sara Lövestams sätt att skriva. Hennes karaktärer är mångfacetterade och fascinerar. Jag vill veta mer, läsa mer, fortsätta framåt. I slutet rusar hjärtat! Hur ska det gå? Rekommenderar varmt denna bok, dock med varning för obehag.

PS. Hittade denna härliga bild nedan på Sara Lövestam!

Tacksam för 1177

I tisdags gick Modig till dagis igen efter att ha blivit magsjuk vid inskolningen. Han hann vara där en halv dag sen fick maken hämta hem honom för att han hade feber, 38,5°C. Under natten till onsdagen blev han väldigt varm och varje gång han vaknade bara grät han och ville dricka vatten. Skulle ta tempen på honom, men då fungerade inte vår termometer. Batteriet hade dött. Typiskt! På morgonkvisten, okristligt tidigt ringde jag 1177 för att få råd. De tipsade om hur man, förutom genom Alvedon, kan få ner feber:

• Ta av kläderna så att han bara har blöjan på sig, eller låt honom eventuellt ha ett tunt linne på sig.
• Öppna fönstret så att det blir svalare i rummet.
• Badda ansikte, tinningar, händer, handleder och fötter med ljummet vatten.
• Låt honom dricka mycket, det är viktigt.
• Ha bara ett tunt lakan över honom då han sover.

Han hade ju inga andra symptom så vi följde råden. Kontaktade svärmor lite senare på morgonen när jag var på väg in till jobbet (maken var hemma med Modig) för att höra om vi kunde få låna hennes termometer. Hon föreslog att hon kunde åka och köpa en ny termometer, samt flytande Ipren för barn som sjuksköterskan på 1177 hade tipsat om som komplement till Alvedon, när apoteket öppnade. Sagt och gjort.

Själv jobbade jag 4 timmar och avlöste sedan maken för att han skulle kunna fixa med en inbokad grej med jobbet. När jag kom hem tog jag tempen på Modig med den nya termometern. 38,4°C. Han hade inte ätit eller druckit särskilt bra under dagen, men då vi åt gemensam lunch så åt han en liten portion och drack vatten. Sen lite senare efter en liten sovstund och lite mysande i mammas knä åt han en hel, mosad banan och drack vatten till. Efter det myste vi och sen fick jag honom att somna igen. Han var så trött så trött.

När han sov åkte jag iväg, för det var terminsstart för min gospelkör som jag äntligen har "tid" med igen efter 6 års bortavaro. Det vill säga jag jobbar inte under den tiden längre sedan jag har börjat jobba dagtid. Var borta i drygt 2,5 timme. Under den tiden hade han mest sovit.

Sen har vi kommit till den här natten. Modig vaknade vid ca 2.30 och var väldigt varm, minst lika varm som igår natt. Den här natten är vi dock utrustade med en fungerande termometer. Resultat: 40,7°C... De säger ju att man ska åka in till akuten om dom har över 41°C. Maken gav honom Alvedon och jag baddade hans ansikte, tinningar, händer och fötter. Bytte hans pyjamaströja mot ett linne och fick honom att dricka litegrann. La honom utan påslakan i sängen. Ringde 1177 igen, för nu är jag orolig för min lille skatt.

Sjuksköterskan sa att jag ska ta tempen igen efter 1,5 timme sedan han fick Alvedon. Det blir kl 4. Har inte hans feber sjunkit då så ska vi åka in till barnakuten med honom. I annat fall bör vi kontakta Vårdcentralen imorgon bitti, eftersom det har kommit till min kännedom att mamman där vi var på 1-års kalas i söndags har åkt på en rejäl halsfluss. Det kan ju hända att Modig behöver antibiotika. Nu när jag känner på honom tycker jag att han verkar ha blivit lite svalare. Jag hoppas innerligt att jag har rätt.

Det är jobbigt att vara mamma när ens hjärtegryn mår så dåligt att han bara gråter när han är vaken. Jag känner mig så otroligt hjälplös och okunnig. Min tacksamhet gentemot sjuksköterskorna på 1177 är enorm! De kan lugna mitt skenande mammahjärta och ge mig så bra tips och råd om hur jag kan agera och vad jag bör hålla utkik efter att mitt mammasjälvförtroende får sig en liten boost. Nu är det 10 minuter kvar tills jag ska ta tempen på Modig igen och jag håller tummarna för att tempen ska ha sjunkit med minst 0,5°C...

En man som heter Ove av Fredrik Backman

Boken fångade mig redan i första kapitlet när 59-åriga Ove ska köpa en Ipad, Oj, vad jag skrattade! Den har jämförts med 100-åringen som klev ut genom ett fönster och försvann och när jag läste det där första kapitlet så tänkte jag att jag förstod den jämförelsen. Men sen har jag nog faktiskt ändrat uppfattning. Den här boken är sin egen och Fredrik Backman tar läsaren på en känslomässig bergochdalbana. Jag har suttit på tåget på väg till och från jobbet och gråtit floder, skrattat högt, fnissat och  förargat mig.

Man får följa Ove, en butter och bitter änkeman, en riktig gubbstrutt faktiskt, som har förlorat sitt jobb och som försöker ta livet av sig på diverse sätt för att få komma till himlen och vara med sin fru igen. Det där med att ta livet av sig går nu inte så himla bra för Ove. Istället kommer en massa människor och en katt i hans väg och livet blir aldrig sig likt igen. Även om Ove såklart alltid fortsatte att vara Ove. Mellan all nutid berättas även om Oves liv och vad han har varit med om. Det ger dynamik till berättelsen och man kan förstå honom på ett djupare plan.

Jag rekommenderar den här boken! Läs den! När jag ser omslaget så ser jag på det med kärlek och värme, det är vad jag fick med mig när jag läste den.

Det händer aldrig oss, eller?

Inskolningen på dagis är i full gång och vad tror ni händer. Modig blir magsjuk.Man har ju hört om att barnen ofta blir sjuka när de börjar på dagis, men på nåt sätt har jag ändå haft inställningen att det händer "dom andra", inte mig och min familj. Jaha, det var det det. Sprutlackerar blöjan gör han allt som oftast. Dagens kosthållning har för honom inspirerats av lättsmält mat, mat som är snäll för magen. Kokt ris och kokt torsk, välling, vatten, smörgåsrån och vitt bröd. Tänker lite som jag tänker då Allvädershunden är dålig i magen, fast jag lägger till lite fler grejer.

Själv har jag ju jobbat, eftersom vi fortfarande skolar in på dagis och maken är hemma. Hade varit så duktiga och ändrat föräldraledigheten eftersom jag sett att man inte får vara föräldraledig då man lämnar barnet på dagis under inskolningen, utan bara utifall man själv också är med på dagis. Så nu måste vi ändra igen med föräldraledigheten. Suck, så krångligt. Hoppas det går att ändra nu bara.

Hoppas också att Modig kan bli frisk så att han kan vara på dagis på fredag, för nästa vecka är det på riktigt. Då börjar maken jobba igen efter åtta månaders föräldraledighet! Verkligheten är ifatt oss!

Inskolning dag 3

Sista dagen som vi som föräldrar är med hela dagen på dagis. Vilan fungerade bättre än igår, så med andra ord går det bättre och bättre. Alla andra delar av dagen går helt utan problem. Modig älskar att sitta i sandlådan och flytta sand. Han kan sitta där hur länge som helst. När det är dags att gå in blir han sur. Men sen är det ju lunch, så då blir han glad igen. Han är aldrig den som går och surar, utan det går över lika snabbt som det kom.

Imorgon ska maken lämna Modig själv på dagis i två timmar. Jag hade egentligen tänkt att Modig kunde få vara hemma, ta det lite lugnt med dagiset, men maken tyckte att han har det så roligt på dagis så han kan väl få vara där en stund. Det är ju inte jag som är hemma med honom och maken har ju en poäng där. Modig har det verkligen jätteroligt på dagis. Det är spännande med de andra barnen och alla nya leksaker. Han verkar gilla personalen, även om det mest är vi som har haft hand om honom dessa tre dagar.

Så, imorgon ska den här mamman alltså gå till jobbet igen. Jag vill verkligen inte. Jag vill hellre vara tillsammans med min livsglädje och njuta av alla ögonblick jag kan få med honom. Tyvärr ser inte verkligheten ut så och jag får stå ut med att träffa honom en stund på vardagarna framöver och längta som bara den till helgerna.

Jag hälsar mig själv välkommen till verkligheten. Livet med barn på dagis har bara börjat. Nu kör vi!

Inskolning dag 2

Modig var pigg och glad som vanligt, även denna andra inskolningsdag. Han satt i sandlådan och lekte bredvid de andra barnen, han åkte cykel, han gungade på en lekgrej med sån spiral under, han åt mellanmål och lunch med god aptit. Mönsterinskolningen. Hur gick det med vilan då, kanske du tänker?

Jo. I samråd med personalen så gick jag och maken in med Modig i vilrummet direkt efter lunch och frukt, innan de andra barnen kom in. Gissa om han protesterade, ojoj vad mammahjärtat gjorde ont då! Han ville absolut inte sova, fastän han var hur trött som helst. Vi var nog därinne i 10 minuter innan de andra kom in. Jag trodde han skulle bli ändå värre då de väl gjorde det, men då hade han tröttat ut sig så då låg han mest och tittade och lyssnade. Han gastade några få gånger till en kort stund, sen somnade han och sov i drygt 1,5 timme. Gulliga unge! Jag är så stolt över honom! Nu hoppas jag bara på att det går ändå bättre imorgon för honom.

PS. Modig bar sin egen dagisväska till dagis imorse. Bilden är tagen innan vi gick till dagis, då han tittar ut genom fönstret i trapphallen. Så söt!

To be continued...

Inskolning dag 1

Nu är vi hemma från första inskolningsdagen. På det stora hela har det gått bra, även om vi fick gå ifrån tidigare än beräknat. Förskolechefen var in och pratade med oss nya föräldrar en stund. Modig har varit glad och lekt en massa. Han har utforskat lokalen inomhus och kollat in lekplatsen utomhus. Inga sura miner, förutom när vi skulle gå in för det ville han inte göra. Åt gjorde han med glädje, som vanligt. Problemen kom när barnen skulle sova middag. Modig totalvägrade och var helt bångstyrig. Vi fick gå hem då, för det funkade inte helt enkelt.

När vi kom hem drack han lite vatten, sen la jag honom i sängen och han somnade bums och har nu sovit i ca 1 timme. Han var ju trött, men det var svårt för honom att slappna av med alla de andra barnen runt omkring. Det var ju heller inte i en spjälsäng han skulle sova så möjligheterna att röra sig var ju oändliga, vilket han definitivt ville utnyttja. Jaja, bättre lycka nästa gång. Imorgon ska vi prova på att sova på dagis igen.

Inskolningsnerver

Imorgon är det dags. Imorgon börjar inskolningen. Ja, det är sant. Modig har blivit så stor nu att han ska börja på dagis. På det dagis där Modig ska börja gör dom så att föräldrarna är med hela dagen mellan kl 9-15 tillsammans med barnet i tre dagar. Jag har därför tagit semester från jobbet så att jag kan vara med.

Även om det är lite läskigt att han redan är så stor att han ska gå på dagis, att jag egentligen hellre hade varit hemma med honom och att det känns jobbigt att andra ska "uppfostra" honom hela dagarna så ska det också bli spännande med hela grejen. Att få vara med på förskolan och känna av stämningen, träffa personalen och de andra barnen ordentligt. Men också att hitta nya rutiner för att få vår vardag här hemma att gå ihop. Jag minns att jag älskade att vara på dagis och jag önskar Modig detsamma.

Nu ikväll har jag förberett och namnat lite grejer, samt packat ned sånt som kan ligga kvar på förskolan. I hans söta, namnade grodväska ligger 10 blöjor, ett paket våtservetter, en namnad napp och en namnad nalle. Fick tag på ett begagnat regnställ i riktigt fint skick för 100 kr idag, det har jag namnat. Ett par stövlar är namnade. En jacka och en hakklapp (sån från IKEA som täcker hela överkroppen) är namnade. Två uppsättningar kläder: långbyxa, t-shirt, långärmad tröja, dregglis, strumpor är nedpackat. Allt är namnat utom strumporna. Insåg att han behöver en solhatt också, men den jag tänker lämna kvar där som extra behöver tvättas först. Insåg också att jag behöver införskaffa lite tunnare höstmössor. Han har inte så många såna som han kan ha, för hans huvud har ju växt sedan han använde dem sist. Måste skaffa det. Men förutom möss- och hattläget så tror jag att vi är redo. Har du några bra tips på vad man bör ha på dagis så mottages de dock tacksamt!

Annonssida för bokförsäljning

Till nästa bokklubbsträff i början av september ska vi läsa Pubertet av Ivar Lo-Johansson. I pocket kanske ska tilläggas. En regel vi har i bokklubben är att boken ska finnas i pocket. Har kollat in bokhyllorna på jobbet, men där fanns den inte. Så gick jag nyss ut på nätet för att beställa från Adlibris. De hade den inte. Gick in på Bokus, hittade den! Slutsåld, slut på förlaget. Jaha... Sista chansen, Google: "ivar lo-johansson pubertet pocket". Fick lite träffar!

De översta två träffarna gick till nån sida som heter Bokbörsen. Har aldrig hört talas om den innan, men insåg snabbt att det rör sig om en annonssida där företag eller privatpersoner kan annonsera ut sina böcker. Jag har blivit medlem. Jag har beställt boken från en av de två säljarna som hade den. Nu är det bara att vänta och se om det kommer att gå smidigt (hoppas, hoppas). Mitt pris: 10 kr för boken + den frakt det kostar att få hit den. Nu väntar jag bara på att säljaren ska ta kontakt med mig...

Tankar om sidan. Gillar idén! Ger möjligheter att få tag på böcker som är svåra att få tag på på sidor som Adlibris och Bokus. Tycker om tanken om att återvinna böcker, att en och samma bok (förhoppningsvis) ska ge glädje till fler människor. Ska definitivt kolla in sidan fler gånger om det här köpet går smidigt.

Godnatt, finaste av Dorothy Koomson

Ännu en bok av Dorothy Koomson som jag plockade på jobbet. Den här är dock intakt från kattolyckor och ska tillbaka till hyllan imorgon dag så att fler kan få läsa den.

Ännu en gång har jag fångats av Dorothys story; karaktärerna, händelserna, sorgen, vänskapen, kärleken, smärtan, glädjen. Den här tyckte jag till och med ändå mer om än Marshmallows till frukost. Min fokus på läsningen vid olämpliga tillfällen var snäppet värre. Jag läste på tåget, på väg ut från tåget, till bussen, på bussen, från bussen ända tills jag kom till arbetsplatsen. Alltså, då menar jag arbetsplatsen som i mitt skrivbord. Det är ett under att jag inte har krockat med någon. Man kan verkligen säga att jag har gått med näsan i en bok. Och, ujuj som jag har gråtit. Imorse på tåget och bussen var jag tvungen att fånga tårarna med en näsduk så att inte sminket skulle smeta ut i hela ansiktet, sedan snöt jag mig ljudligt som avslutning på bussfärden, strax innan jag hoppade av vid jobbet.

Om du undrar, ja, jag rekommenderar boken varmt!

Undrar du kanske vad den handlar om också? Nova och Mal växer upp tillsammans under svåra förhållanden, vilket gör att de bygger en enormt stark vänskap som i vuxen ålder även utvecklas till romantisk kärlek. En kärlek som dock inte utforskas. Istället går deras liv åt olika håll, men andra kärlekar. Deras vänskap binder dem dock fortfarande samman. Så en dag frågar Mals fru Stephanie om Nova vill bli surrogatmamma till dem, om hon vill hjälpa dem att få barn eftersom Stephanie inte själv kan få några. Första instinkten är att säga nej, men Nova kan inte göra så mot Mal, utan går med på att hjälpa dem få ett barn. Mitt i graviditeten drar sig plötsligt Mal och Stephanie ur det hela. Mal bryter helt med Nova, som står ensam och gravid inför ett svårt beslut. Behålla eller inte. Hon beslutar sig för att behålla barnet, Leo. När Leo är 7 år gammal hamnar han på sjukhus. Då kommer Mal in i deras liv igen.

Lögner, svek och hemligheter håller Mal och Nova isär. Det får mig att tänka på hur viktigt det är att vara öppen med dem man älskar och inte stänga dem ute från sina känslor.

Marshmallows till frukost av Dorothy Koomson

På mitt nya jobb så finns det bokhyllor på lite olika ställen där alla som jobbar kan lämna och ta böcker. I löv it! Jag har en viss ovana att ta böcker lite för ofta eftersom jag älskar böcker, men inte lägga dit några eftersom jag får lite separationsångest när jag lämnar ifrån mig dem. Har dock tänkt ut att de böcker jag tar där ska lämnas tillbaka, om de inte blir en bokklubbsbok vill säga, för alla dom sparar jag. Den här boken kan jag dock inte lämna tillbaka eftersom katten kissade på en väska uti vilken boken låg. Men, det är en helt annan historia.

Nu till själva boken.

Den ser extremt tjejig ut, vilket gjorde att jag skapade mig lite förutfattade meningar om den innan jag läste den. Exempelvis att det var en typisk kärlekshistoria där allting slutar med att de två älskande får varandra. Jag trodde inte att den skulle fånga mig, men jag tycker att framsidan är väldigt fin och mysig och tänkte det blir säkert bra sommarläsning.

Boken fångade mig dock. Den handlar om Kendra som återvänder vill England efter att ha bott i Australien. Hon hyr en liten lägenhet av en familje bestående av en pappa och två tvillingar. Helst vill hon bara leva sitt eget liv, men hon blir snabbt indragen i familjens liv och leverne med själ och hjärta. Karaktärerna bär på olika hemligheter som de inte gärna delar med sig av till omgivningen, men med tiden kommer dessa hemligheter fram. Dorothy Koomsom skriver mycket om relationerna människorna emellan och jag blir engagerad i dem. Kan inte riktigt släppa boken utan läser till och med vid mindre lämpliga tillfällen, som när jag går och egentligen borde se mig för.

Det känns trist att behöva kasta bort boken, men med en kattolycka på bladen kan jag inte riktigt lämna den till någon annan att läsa. Det blir återvinningen nästa för denna uppskattade bok.

1 år som gifta

Idag har jag och maken varit gifta i 1 år och Modig döptes samma dag. Det har vi firat och ska fortsätta fira resten av dagen! Jag och maken var bortresta till Ystad Saltsjöbad fredag till lördag. Då sov Modig borta för första gången, hos farmor som känner honom bäst. Idag har vi tänt Modigs dopljus och maken hade fixat presenter både till mig och Modig. Modigs ena present ser ni på bilden nedan, jag fick vackra blommor igår när vi kom hem från Ystad. Han är gullig han, maken min!

Ystad Saltsjöbad - moments of happiness

Vad kan jag säga, vi hade det helt underbart på Ystad Saltsjöbad! Badade, solade, promenerade, åt gott och njöt allmänt av tillvaron. Stämningen är härlig, hela SPA-hotellet är inrett i New Port-stil och det ligger precis vid havet. Det känns nästan som att man är utomlands när man är där. Sandstranden är fylld med finkornig, mjuk sand och även om vattnet var urkallt så var det hur härligt som helst att traska runt i den varma sanden. Bada gjorde vi på hotellets SPA-avdelning som ingick i rumsbokningen. Vi badade inomhus i pool och jacuzzi, utomhus i vanlig pool och i uppvärmda pooler där endast vuxna fick vara, det vill säga det var lugnt och stilla. Avslappnande. Vi läste mycket och fick lite solbränna, men betoning på bränna. Vi valde bort SPA-behandlingar eftersom vi tyckte det var dyrt nog ändå. Jag tycker inte heller att det var nödvändigt eftersom vi endast bodde där en natt så var det fullt tillräckligt att njuta av det som ingick.

Maten på Ystad Saltsjöbad är ju fantastisk måste jag säga! Har varit där tidigare med förra jobbet och alltid pratat varmt om maten efteråt. Jag blev inte besviken denna gång heller. De har byggt om i restaurangen sedan jag var där sist och allting var väldigt gemytligt. Eftersom vi firade fick vi ett mysigt fönsterbord till den 3-rätters middag som ingick i rumsbokningen. Ojojoj, det var njutning på hög nivå då vi inmundigade alla tre rätterna. Till förrätt åt vi Ports Caprese med skånska tomater, mozzarella & basilik. Till huvudrätt åt jag Torskrygg med brynt citronsmör, dillmorot, pepparrot & ängsyraoch maken Lammrostbiff med glaserad primörrödbeta, getostkräm & Sherryvinäger. Sist men inte minst, efterrätten. Jag åt Vitas Sviss med jordgubbar, rabarber & lakritsmarängoch maken åt Vit chokladkräm med fläder, sommarbär & friterad rosmarin. Nån som blev hungrig nu? Frukostbuffén gick inte heller av för hackor. Tryckte i mig en massa gott tills det bara inte gick mer. Måste säga några ord om stolarna i restaurangen också, eller fåtöljerna ska jag kanske säga, sååå himla bekväma! Ville ta med dem hem, så sköna var de att sitta i! Om jag ska säga nånting negativt om restaurangupplevelsen så var det att borden stod lite väl tätt. Vi fick ett par bredvid oss och då kändes det som att vi satt med dem nästan. Lite längre mellan borden så hade det varit perfekt, liksom så att man kan få den här egna stunden tillsammans när man äter, avskärmade från omvärlden trots att det är människor runtomkring.

Efter maten på fredagen tog vi en härlig kvällspromenad längs med stranden och strandpromenaden och sen tillbaka genom den lilla skogen med en massa fina sommarhus.

 

Avslutande om Ystad Saltsjöbad är att vi trivdes på hotellet, rummet var mysigt, personalen var trevlig och tillmötesgående. Jag vill definitivt åka dit fler gånger!

Fritidsbaren
Innan vi lämnade Ystad tog vi en till tur längs strandpromenaden bort till Fritidsbaren för att äta lite lunch, men framförallt för att njuta av deras goda, hembakta wienerbröd som jag starkt rekommenderar! Idylliskt ställe med personal med karaktär.

 

Efter detta år och helgens firande så kan vi nog fixa ett år till maken och jag! ;)

Inte tappa bort

Här pågår förberedelserna inför dagisstarten för fullt. Väskan är som bekant redan inhandlad. Idag beställdes namnlappar. För rätt länge sedan hittade jag denna annons i en föräldratidning:

Tidningsannonsen

Sedan dess har planen varit att köpa dessa självklistrande Filur färglappar inför Modigs dagiskarriär. Man vill ju inte att grejer tappas bort om det går att undvika. De ska klistra på allt, tåla tvätt, disk, kyla, you name it. För 175 kr och 25 kr i porto och expeditionsavgift får vi 120 namnlappar enligt modellen på bilden nedan. Det finns massor med olika typer av utförande som man kan få och det var riktigt enkelt att beställa. Man betalar mot faktura.

 

Namnlappen

Jag hoppas det är bra grejer vi har beställt! Vill du kolla in sidan så kan du gå in på namnlappar.se.

Redo för dagisstarten

I fredags inhandlade jag denna söta väska till Modig inför hans dagisstart. Inskolningen sker i slutet av augusti. Grodväskan kommer att bära blöjor, extrakläder och annat viktigt som man behöver ha med till dagis. Ska bli spännande att ha barn på dagis och att hitta nya rutiner som ska fungera. Hoppas att han kommer att trivas. Jag minns att jag trivdes, det fanns så mycket roliga saker man fick göra på dagis med pyssel, spel och leksaker med mera, plus alla kompisar såklart.

Den sista goda människan av A.J. Kazinski

Redan från första sidan har denna kriminalroman fångat mig i ett nät av spänning, en spänning som inte släpper tagen förrän vid upplösningen i de sista två kapitlen. Boken håller verkligen, hela vägen hem. Utmärkt sommarbok! Jag har till och med läst den gåendes för att jag bara var tvungen att läsa ut kapitlet innan jag kom till jobbet. På tal om kapitel så är det korta, intensiva kapitel i boken. Perfekt för en pendlare som jag!

Boken handlar om Niels Bentzon, polis i Köpenhamn, och Hannah Lund, astrofysiker. Niels har fått i uppdrag att varna människor som är goda för att de eventuellt är i fara. Uppdraget är inte seriöst från chefen, utan mest ett sätt att få Niels ur vägen eftersom han anses vara obalanserad och manodepressiv. Larmet kom via Interpol från Tommaso di Barbara, polis i Venedig. Han har uppmärksammat att goda människor blir mördade runt om i världen och att de har en mystisk tatuering på ryggen då de dör. Inga spår finns efter mördaren. När Niels tar sig an uppdraget tar han det inte själv på allvar heller, men ganska snart inser han att det är substans i hans uppdrag och börjar forska djupare i det hela. I sitt sökande efter goda människor snubblar han över kvinnan som blir hans medhjälpare, Hannah, en före detta forskare på Niels Bohr-institutet med en fantastisk förmåga att upptäcka mönster i tillvaron. Jakten på goda människor som riskerar att vara den som ska bli mördad leder Niels och Hannah i en riktning som de inte alls förväntade sig.

Hela historien och upplägget är väl uppbyggt och förankrat tycker jag. Boken känns realistisk när jag läser den, vilket gör hela upplevelsen så mycket bättre! Den här läsupplevelsen har medfört en önskan om att läsa fler böcker av denna författarduo som kallar sig A.J. Kazinski. Love it, love it, love it!

Alla har en historia

Alla människor har en historia. Har du tänkt på det? Alla har sin egen unika ryggsäck med sig fylld av erfarenheter och upplevelser.

Idag mötte jag en gammal man från Afghanistan när jag väntade på bussen. Alla bänkar var fulla utom där han satt och han visade att där fick jag gärna sitta. Vi pratade bara några minuter, men på den korta stunden bjöd han in mig i sitt liv. Han var glad och pratsam, klädd i traditionella kläder och hade inte många tänder kvar i munnen.

Vi pratade om att han har bott här i 13 år och att han trivs. Förutom att det är för långa vintrar och för korta somrar, och att somrarna inte är så himla mycket sommar med. Det kan jag ju hålla med om. Hans ben mådde bättre i varmare väder. Han sa att han aldrig kunnat lära sig språket. Inte för att han inte försökt, utan snarare för att han tyckte det var för svårt. Han glömde hela tiden bort det han lärt sig. Men, han klarade sig bra ändå med engelskan så det gick ingen nöd på honom.

Strax kom min buss och vi sa hejdå. Jag gick därifrån med ett leende på läpparna, för det var härligt att dela en liten pratstund med en främling.

Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman

En bokklubbsbok som jag inte såg fram emot att läsa. Tycker den ser trist ut och tyckte inte att texten på baksidan lockade något särskilt. Boken handlar om Lillemor och Babba och deras lite ovanliga relation, eller kanske bör jag säga samarbete. Egentligen vill jag inte gå in för djupt på den biten, det är bättre att läsa sig till det själv. Boken börjar i alla fall med att Lillemor, som är en känd, svensk författare, får läsa ett manus från sin förläggare som handlar om henne själv.

Något jag vill säga är att jag blev positivt överraskad av boken, för jag gillade den! Det blir nog så att man tar nåns parti när man läser och jag för min del tog Lillemors parti, jag gillade henne bäst och tyckte att Babba var manipulativ och besatt, även om hon var en intressant karaktär. Min kära vän S tog Babbas parti istället. Var talangen fanns uppfattade vi också på olika sätt. Läs boken, så förstår du vad jag menar.

Det är det som är så himla intressant med att vara med i en bokklubb och få möjligheten att diskutera det man har läst! För då inser man att man kan läsa in och tolka texten på helt olika sätt, trots att det är exakt samma ord man har läst. Mycket spännande!

Äntligen!

Den fantastiska känslan när Modig sätter sig upp i sängen på morgonen och utropar "Mamma!" och tittar bara på mig!

Något utöver det vanliga

Några vänner till oss har pratat om outlet-stället i Kosta. Vi blev lite sugna och har nu planerat in ett datum då vi ska bege oss dit. Maken, som var ute på after work igår kom hem och sa; Ska vi inte bo över nånstans då också? Vilken utomordentlig idé! Klart vi ska! Drog genast till mig Mac:en och började leta. Nu hör till saken att vi är väldigt dåliga på att hitta på såna här saker, oftast är vi bara hemma. Kollade runt på olika orter och olika sidor litegrann men utan att hitta nåt riktigt bra ställe. Så sa maken; Kolla in hotels.com. Sagt och gjort. Där hittade jag Elite Park Hotel i Växjö. Visserligen ligger det 46 minuter från Kosta enligt Kosta Outlets hemsida, men det spelar ju ingen roll, för vi fick bra vibbar från stället och recensionerna är bra. Har inte varit i Växjö någon gång så bara det blir ju spännande! Dessutom var det billigare att boka det än flera andra, betydligt sunkigare ställen som jag hade tittat på.

Ska bli riktigt spännande att komma dit och bo! För ett Deluxe dubbelrum som inkluderar frukost för mig, maken och Modig kostar det endast 1000 riksdaler. Överkomligt, för det är ett 4-stjärnigt hotell som på bilderna ser väldigt fräscht ut. Det enda som är kvar nu är att hitta hundvakt till Allvädershunden. Sen är hela, lilla familjen redo för äventyr!

Med sommaren kommer fästingarna

Så var sommaren här i en handvändning och varje år våndas jag över vilken typ av fästingskydd jag ska använda. Förra året blev det halsband och det var jag nöjd med, men i år har vi en liten, klåfingrig kille här hemma som gillar att stoppa allt i munnen, så något halsband bidde det inte. Istället har vi köpt hem Frontline. Så fick jag ett nyhetsbrev hem från en djurshop där de tipsade om Fixodida i pulver- eller tablettform. Var inne på ett forum för att läsa mer om detta, men åsikterna var delade och jag har gått på flera nitar förr. Men så var det någon som skrev om rosmarinvatten. Jag tycker onekligen det låter intressant, om än lite joxigt. Följ länken och läs själva! Positivt är att det är helt giftfritt, vilket jag verkligen gillar!

Eko av natt av Stina Nilsson

För ett tag sedan fick jag ett mail till min bloggmail från en kvinna som ville att jag skulle läsa en bok som hon har skrivit och att jag sedan skulle recensera den här på bloggen. I mailet fanns en bifogad pdf-fil med boken Eko av natt. Jag blev väldigt smickrad! Roligt att hon vill att jag läser den och skriver om den! Vem är jag liksom? Just då var jag mitt uppe i att läsa Innan floden tar oss av Helena Thorfinn, till bokklubben. Så Eko av natt fick vänta tills jag var klar med den. Nu i dagarna läste jag ut den, Eko av natt alltså.

Jag vill säga att jag tycker om den, jag vill rekommendera den, men jag kan inte göra det. Jag tycker att storyn är värd att berättas, jag tycker att språket är vackert. Problemet för mig är att författaren använder omskrivningar till i princip allt, många gånger olika versioner av omskrivningar om samma sak, så hon säger aldrig riktigt rakt ut vad som sker. Dessutom lever historien mestadels i tankar och känslor hos karaktärerna. Tankar och känslor är inte fel att inkludera, det är viktiga bitar, men när det blir för mycket av det goda så blir det svårt att få grepp om historien, om vad som faktiskt egentligen händer. Lägg då på alla omskrivningar så kan jag ärligt säga att jag inte har en alldeles tydlig bild av händelseförloppet. Dog hon eller dog hon inte, till exempel? Och jag ska erkänna att jag faktiskt inte orkade gå tillbaka i boken och läsa om stycket för att försöka utröna hur det hela låg till.

Handlingen går ut på att en kvinna, Tanja, har tagit sig ut ur ett förhållande med en man, Jan, som, om jag förstod det rätt, misshandlade henne framförallt psykiskt, men även fysiskt. Relationen började rosenskimrande för att sedan snabbt dala då Jans andra sidor kom fram. Jan, perfektionisten som aldrig går att göra nöjd. Tanja, den frimodiga själen som älskar färger och förmodligen inte är den mest pedantiska. Jan har under många år tryckt ned Tanja och flera gånger manipulerat henne till att återvända till honom, om jag uppfattade det rätt. Men den här gången är någonting annorlunda, den här gången är brytningen total för Tanja, även om rädslan fortfarande är väldigt levande inom henne. Hon har flytt ut till en stuga på landet med sin mamma Sara, som har kommit hem från Spanien för att hjälpa sin dotter att plocka ihop bitarna av sitt sargade jag. Såren börjar så smått läkas och när Sara för första gången ska lämna Tanja ensam kommer samtalet som Tanja har fruktat. Jan har hittat henne, igen, och han vill prata... Sen börjar det hända grejer. Tanja måste agera för att undfly sina inre demoner och den man som håller hennes möjlighet till att finna lyckan igen i ett emotionellt järngrepp. På slutet får man även en insikt i Jans inre, hur hans tankar och känslor går i sina mystiska banor, vilket var intressant och gav en liten tvist till historien.

Som sagt, jag är ledsen att skriva det, men jag kan inte rekommendera den här boken. Mer faktiska beskrivningar av händelser och omgivningar, samt lite mindre omskrivningar så tror jag att den här boken hade suttit som en smäck. Men, ack, så är det inte. Jag tackar dock Stina för förtroendet att ha fått läsa och recensera hennes bok.

Studenterna närmar sig

Snart är det dags. En stor mängd gymnasieungdomar ska ut i det verkliga livet och lära sig att ta hand om sig själva, att ta ansvar för sina egna inkomster och utgifter. I år ska vi faktiskt på en student. Det var många år sedan sist och ändå längre sedan jag själv tog studenten. Skyltfönstren i affärerna går i vitt. Studentens färg. Den rena, den oskyldiga, den som ska bege sig ut i det okända, det oskrivna bladet. Ja, så kan man kanske tänka kring de vita studentklänningarna.

Jag minns när jag tog studenten. Jag hade inte så mycket pengar, så det blev inköp av en vit klänning till budgetpris. Var inte nöjd med klänningen och kände mig inte så fin i den tyvärr, vilket jag ser tillbaka på med vemod. Kläderna är viktiga vid speciella tillfällen. Utbudet för studenter idag är så enormt mycket större än det var på min tid, med möjligheter att inhandla den perfekta klänningen både i affärer på Internet. Hade jag kunnat så skulle jag ha viskat i mitt öra när jag  skulle köpa min studentklänning "leta vidare, det finns någonting bättre för dig någon annanstans".

Har lite smått börjat fundera på vad jag ska ha på mig på studenten vi ska på i år. Ska man bära vitt själv också? Liksom för att hedra stunden på något sätt och samtidigt sammanlänka den studenten med sin egen? Jag vet faktiskt inte hur jag ska göra? Studentmössan går dock inte att plocka fram, den ligger någonstans på min pappas vind uppe i Västmanland. Jag ska fundera vidare på hur man som gäst ska klä sig på en studentskiva och jag ser fram emot att se hur studenter klär sig idag.

Innan floden tar oss av Helena Thorfinn

En bok som känns extra aktuell i och med raset av industribyggnaden i Bangladesh nyligen, där hittills nästan 400 personer omkommit. 

Boken Innan floden tar oss beskriver kontraster. Mellan fattiga och rika, vita bideshis som vill hjälpa de utsatta och de som har kommit för att utnyttja situationen och bli rika på kuppen, skillnaden mellan kvinnor och män, med mycket mera. I ett samhälle där korruption och utsatthet är vardag får man följa personer från olika bakgrunder, med helt olika förutsättningar i livet, hur deras liv vävs samman och hur de växer och förändras genom det de går igenom. Det är den svenska familjen där frun har fått arbete som biståndschef i Bangladesh och det är de två systrarna, vars storasyster blivit bortgift och sedan dödad av sin man och svärmor, som flyr byn där de vuxit upp och ödet att bli bortgifta till vem som helst som kan tänka sig att gifta sig med dem för en låg dowry (hemgift). Systrarna kommer till huvudstaden Dhaka för att tjäna ihop pengar till sin egen dowry så att de kan flytta tillbaka till byn och gifta sig väl. Allting blir inte som man tänkt sig. 

I mötet mellan den svenska Svensson-familjen och Bangladesh bildas en historia där man bara vill veta mer. Mod, kämpavilja och envishet krävs av karaktärerna. Det gör sig till en bra bok. När boken tog slut kände jag fortfarande att jag inte ville lämna karaktärerna och deras öden, utan jag ville veta vad som hände sen. Innan floden tar oss  är en bok som jag stark rekommenderar.

Gammal? Det är frågan.

Maken har gråa hår i skägget. Upptäckte det idag. Ifrågasatte om han inte har börjat bli lite gammal nu? Han säger att det gråa i skägget har han minsann haft där i flera år och det har ingenting med att göra att han börjar blir gammal. Lite dividering kring huruvida 40 närmar sig med med stormsteg eller ej (han blir 34 i år). Hihi! Min lille gubbe! Åren går, men ungdomen i hjärtat består!

Ett år som ilat förbi

Idag fyller Modig ett år. Det känns overkligt. Har vi varit föräldrar i ett år? Ja, det har vi. Kl 21.12 den 18 april 2012 föddes vårt eget lilla mirakel, vår Krabat som vi längtat efter. Idag fick han sång och paket på morgonen. Det var en dag som alla andra för honom, men för oss, som samtidigt firar 1-årsdag som föräldrar är det desto större. Tänk att livet som är så annorlunda idag jämfört med hur det var innan kan vara så himla fantastiskt bara för att Modig finns. Han är centrum som allting snurrar runt. Jag älskar att vara förälder och jag älskar min lille Modig!

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper

Sju jävligt långa dagar handlar om en man som heter Judd, vars fru är otrogen mot honom med hans chef. Sedan dör hans pappa efter en lång tids sjukdom och familjen samlas för att sitta shiva, en judisk tradition där man sörjer den döde med familjen i sju dagar och tar emot de som vill visa sin aktning. Man får följa Judd genom de här sju dagarna och vad som händer med honom och i hans familj.

Boken är alldeles tydligt skriven av en man, med mycket fokus på sex och tankar kring sex. Inte för att det spelar någon roll, men det är något som slog mig när jag läste den. Ibland kan jag tycka att den är lite överdrivet sexuellt inriktad. Men samtidigt så spelar den mycket på känslor och bygger upp de överspända relationerna familjemedlemmarna emellan på ett bra och trovärdigt sätt. Under ytan bubblar gammalt groll, som kommer upp till ytan när de är tvingade att umgås med varandra under sådan lång tid. De är inte en direkt känslomässigt öppenhjärtlig familj, men samtidigt har de starka band och betyder mycket för varandra. Något som visar sig. Sorgen efter fadern bearbetas dessutom under tiden. Det är en bra bok, jag vill läsa vidare. Jag vill att Judds liv ska gå i en viss riktning, och kanske gör den det, eller ändå kanske inte. Det är ett öppet slut med rum för att skapa sitt eget slut och jag tror på mitt. Det är kanske det som är meningen också, att var och en ska kunna fantisera ihop det slut de själva föredrar.

Texten är rapp och raljerande. Vid vissa tillfällen så rolig att jag måste skratta högt och länge. Samtidigt är den sorgsen, frustrerande och känslosam. Den får mig att tänka över hur små, små händelser verkligen kan kasta livet i en helt annan riktning och den får mig också att tänka till över hur bra jag ändå har det.

Bannor när mammahjärtat bultar

Jag har ju skrivit tidigare om att vi inte har någon bra sovrutin för Modig. Att vi hela tiden måste vara hos honom och hålla om honom för att han ska somna och att jag ofta somnar i samma process som han gör. Igår firade vi påsk med mammorna, dvs Modigs farmor och mormor. Dom bannade oss och sa att vi biter och själva i rumpan om vi inte får in bättre sovrutiner för Modig, där han kan somna själv och dessutom sover i sin egen säng. Det handlar dels om att vårda vårt äktenskap, men också om att det här kanske funkar nu, men om några år så blir det inte bra. Jag håller med. Har ju funderat i samma banor själv, att vi måste göra något. Men det jobbiga är att mitt hjärta brister när han gråter i sån förtvivlan som han gör om vi lämnar honom i hans säng.

Härdningens tid är här. Nu ska mammahjärtat härdas inför framtiden. Herr Modig ska inte kunna linda mamma runt sitt lilla finger bara för att han med förtvivlan i blick, krokodiltårar och desperata skrik försöker få henne att göra precis som han vill. Igår kväll när vi kom hem testade vi. Då var han visserligen väldigt trött, så det förenklade väl en del. Vi satte igång lite musik till honom och efter lite skrik en liten stund somnade han. När han skulle sova nu på förmiddagen så gick det inte lika lätt och snabbt. Mamman distraherade sig med dammsugning så att hon inte hörde sin lille älsklings skrik lika tydligt och ibland tittade hon in och gav honom en lite puss och nappen som hade trillat ner på golvet. När dammsugningen var över var han fortfarande ledsen. Då la sig mamman på den stora sängen och läste en bok medan hon väntade ut Modig. Tillslut blev han för trött för att stå och skrika och gråta. Då satte han sig och plockade lite med sina grejer. Sen somnade han nästan sittande några gånger. Han protesterade mot sömnen, men tillslut kunde mamman försiktigt lägga ner honom. Han gjorde ett protestskrik, sen sov han. Snark. Det var nästan två timmar sedan och han sover fortfarande. Väl behövt. Får se om det blir en övningsomgång till eftermiddagen också, eller om vi sparar oss till kvällen. Det är jobbigt, det är svårt, men vi måste göra det. Mammahjärtat bultar hårt, men kämpar för att stå på sig.

Naturens artisteri

Den strålande solen skapade ett kallt, vintrigt ljus som var helt fantastisk. Världen kändes krispig och allting glimmade under solens överinsyn. Allvädershunden rullade sig i det frostiga gräset och glädje infann sig i mitt hjärta över detta fantastiska morgonväder jag befann mig i. Finns det något bättre sätt att vakna till? Tror inte det. Naturens skådespel är ett fantastisk, vackert artisteri.

Självporträtt

Solens strålar når ända ner till den kalla, hårda marken.

Hela natten

Modig har börjat sova genom hela natten nuförtiden. Inte varje natt,men de flesta skulle jag säga. Skönt att för första gången på ett år få sova hela natten! Jag ammar honom väldigt sällan nu också. Kanske aldrig mer? Vad vet jag? Jag har förlikat mig med det och det känns bra. Han är ju så pass stor nu.

Men fortfarande sover han i vår säng och fortfarande behöver vi ligga hos honom när han ska sova. Så att han ska flytta in i eget rum känns inte aktuellt ännu. Vet inte hur vi ska få in bättre sovrutiner? Tips någon? Han sover knappt i sin egen säng ens. Visserligen är det mysigt att ha honom hos sig, men på kvällen när han ska sova är det lite jobbigt, för då somnar jag samtidigt och får liksom ingen kväll då jag kan hinna med det jag behöver göra. Så som sagt, tips mottages gärna och tacksamt.

Mobilfoto i stunden

För ett tag sen var jag ute med Allvädershunden och så tittade jag upp på himlen och såg detta. Det var ett sånt tillfälle då jag bara var tvungen att fota. Det blev en rätt häftigt bild tycker jag!

Okristligt tidigt

Modig vaknade och var gnällig. Detta händer inte varje natt längre, för ibland sover han faktiskt hela natten eftersom amningen har blivit sporadisk skulle man väl kunna kalla det. Men inatt hände det. Jag ammade honom. Det lugnade tillfälligt, men sen var han gnällig igen. Tittade på klockan. 4:13... Lika bra att gå upp, jag var ju vaken. Hade kunnat sova i 45 min till, men vad är sömn när lilla hjärtat är vaken? Nu har Modig somnat om efter en dos välling och lite pappamys och jag ska åka med bussen om 50 minuter. Idag började jag med morgonrutinerna tidigt, så det gör resten av morgonen något mindre stressig. Skönt. Men, ujujuj så trött jag är och så gärna jag hade velat krypa ner under täcket med mina två älsklingar i värmen.

Snö igen...

Jag ville ju att våren och solen skulle anlända, så kommer det snö istället. Inte kul alls... Fast Allvädershunden trivs och passar på att rulla sig i allt det vita så ofta som möjligt!

Berättelsen om Pi av Yann Martel

Mars månads bokklubbsbok som jag har passat på att läsa ut om kvällarna när jag nattar Modig, samt på tåget till och från jobbet. Bokklubben var förra veckan. Åsikterna var något delade. Vissa ansåg att den var osannolik och att slutet gjorde boken. Jag kunde inte uttala mig om slutet då, men tyckte att den var bra. 

Jag undrar om historien är sann eller ej, men det är egentligen inte det viktigaste för mig för jag är endast ute efter läsupplevelsen och den fick jag. För mig innebar läsningen förfasande, sorg, nyfikenhet, skratt och intressant information. Efter ett tag blev del ett i boken långsam att läsa, men när del två sedan började hämtade sig boken enligt mig.

Boken utspelar sig på 70-talet och handlar om Piscine Molitar Patel, sedemera kallad Pi Patel. Pi är en indisk pojke uppvuxen på sin fars djurpark med sina föräldrar och en äldre bror. Han har ett stort intresse för djur och finner sig ett nytt intresse i religion. Genom att först intressera sig för religionerna hinduism, kristendom och islam blir han strax utövande troende i alla tre religioner. Något som inte uppskattas när det uppmärksammas. Pi vill dock bara älska Gud. Så bestämmer sig Pis familj för att emigrera till Kanada. Djurparken läggs ned och djuren säljs till andra djurparker. Familjen åker tillsammans med en del av djuren mot Kanade i ett lastfartyg vid namn Tsimtsum. Tsimtsum förliser någonstans ute på Stilla Havet och Pi hamnar som enda mänsklig överlevande i en livbåt tillsammans med bland annat en Bengalisk tiger. Sedan får man följa livet för Pi och tigern i livbåten tills de når land drygt sju månader senare. En fantastisk och otrolig resa. Sista delen handlar om hur Pi blir intervjuad av två japanska herrar som ska undersöka varför Tsimtsum gick under.

Bokens delar

1. Tiden före emigreringen till Kanada, samt blickar framåt till nutid
2. Tiden på Stilla havet
3. På fast mark igen, Pi blir intervjuad

Jag rekommenderar den här boken. Tyckte mycket om den och fann många delar intressanta. Som djurintresserad själv så fascinerade dessa inslag mig och jag tyckte att jag fick mycket information som jag inte hade innan. Det är en annorlunda läsning och jag drivs som läsare framåt av en önskan att veta hur det går, kanske var det därför del ett tillslut kändes långsam, för att jag bara ville ut på havet och följa historien där. Jag fann flera stycken i sista delen väldigt humoristiska. God läsning önskar jag er som väljer att bege er in i Pis värld för en stund!

Luna Dsign på facebook

Jag har ju berättat förut om Modigs julklapp Svinto som vi beställde från webshopen Luna på landet före jul. Jag är ju totalt förälskad i Lunafigurerna och skulle vilja ha en hel hög här hemma! Nu har Malin, som gör Lunafigurerna, startat en facebooksida som man kan gilla och därför vill jag göra lite reklam för henne och hennes fantastiska skapelser. Gå in där, kolla in bilderna på lite Lunafigurer. Om du tycker om det du ser så tycker jag att du ska klicka på gilla. Kanske kan nån härlig, liten Lunafigur hitta sin väg hem till dig någon dag? Precis som det blev med mig. Just nu ligger Svinto och kramas med en sovande Modig. Hur mysigt som helst!

Bilden är lånad från webshopen
Luna på landet

Att säga adjö

Idag var sista dagen på jobbet. Vilken emotionell dag. Jag trodde inte att jag skulle få klumpar i halsen var och varannan minut, men det fick jag. Jag kommer att sakna det. Framförallt kommer jag att sakna mina underbara kollegor som jag bara älskar. Men jag kommer också att sakna arbetet, människorna man träffar, arbetet vi utför.

Mina kollegor hade planerat en eftermiddag/kväll för att fira av mig. En helt fantastisk eftermiddag/kväll måste jag säga! Helt perfekt! Vi började med att fika hos vår chef som går i pension idag också. Blev så himla glad för att träffa honom, så att jag fick säga hejdå även till honom, eftersom han har varit ledig sedan jag återkom till arbetet efter min föräldraledighet. Sen åkte vi segway i en timme. Det var så sjukt roligt! Måste absolut göra det igen! Nu ligger jackan i tvättmaskinen, för den blev helt prickig av lera. Efter segway-turen åt vi middag på en mysig restaurang och jag fick en chokladprovning för två.

Imorgon startar en ny fas i livet och jag hoppas att jag har gjort rätt val. Det är svårt att bryta upp. Speciellt när jag har trivts så bra som jag har gjort. Men som jag har sagt förut, valet är gjort. Det är bara att köra. Vill försöka hålla kontakten med mina gamla kollegor och hoppas verkligen att jag tar mig i kragen och gör det också.

Störd nattsömn

Inatt har Modig vaknat massor med gånger av någon anledning.  Tillslut när han inte ville sluta gnälla och somna om ammade jag honom. Det gjorde susen. Sen har han sovit sedan dess. Amningen var alltså inte över än. Försökte insupa stunden utifall detta var sista amningen, men det gick bara inte. Jag var för trött. Försov mig i nästan 1 timme nu på morgonen också på grund av all vakentid inatt. Tur att jag går upp i så pass god tid att jag ändå inte måste stressa så mycket.

Paketinslagning

Hann med massor imorse, bland annat att slå in Modigt 1-årspresenter. Det ser alltid så festligt ut med inslagna presenter tycker jag. Fint papper, fina snören. Man bli glad helt enkelt! Hoppas han också blir det! Speciellt över innehållet!

Blockera synintag

Såhär kan det se ut hemma hos oss när maken tittar på skräckfilm och jag vill umgås med honom, men inte få tillhörande minnesbilder.

Endast en dag kvar

Imorgon är sista dagen på gamla arbetet. Det känns mycket märkligt. Overkligt på något sätt. Att det är sista dagen jag styr bilen dit, sista dagen jag träffar mina kollegor. Hoppas sjuklingarna har kryat på sig. Lite spännande ska det bli imorgon dock, för kollegorna har planerat nåt för mig på eftermiddagen och kvällen, nåt roligt. Jag måste ta på mig varma kläder, mössa och vantar för vi ska göra något roligt utomhus i en timme. Sen kommer jag att komma hem vid ca 19-tiden, mätt och belåten. Är nyfiken och förväntansfull inför vad de har hittat på. Lite som ett barn på julafton. Längtar, samtidigt som jag inte längtar eftersom jag vet att det är slutet. Konstigt va. Jag vet ju vad jag har, men inte vad jag får. Det jag har är mycket skratt och glädje, roliga arbetsuppgifter. Det jag får är mer semester, inget kvälls- eller helgarbete, bättre förmåner. Men, det blir säkert bra, det är ju så jag måste tänka.

Ingen mer amning?

Inatt är första natten då jag inte har ammat Modig alls. Han har sovit i vår säng och han vaknade på natten, men jag tog honom bara i famnen och så somnade han om. Länge nu så har jag ju endast ammat en gång per dygn, på nattetid. För ett tag sedan slutade jag amma på ena sidan för där ville Modig ändå inte ha mer, förmodligen på grund av att det inte fanns så mycket kvar att suga i sig. Det var ju inte direkt hans favoritsida. Har haft det på känn att jag nog inte kommer att amma länge till och nu kanske vi har kommit dit? Jag ska inte ta ut något i förskott, för det kan ju mycket väl hända att han kommer att vilja amma igen, men det kan ju också vara så att sista amningen av Modig har passerat. Man vet ju aldrig själv när det inträffar. Natten till igår då jag sist ammade Modig hade jag ingen aning. Det var inte så att jag försökte insupa varje detalj för att inpränta det i minnet direkt, nej jag gick på rutin i lite halvdvala och sen somnade jag om. Tänk om det var sista gången?! Sorgligt, kommer att sakna dessa mysiga stunder i så fall, men samtidigt bra. Då kanske han snart kan börja sova hela nätter nu. Det hade ju varit skönt.

Sjukdom härjar

Såhär sista veckan på jobbet vill jag passa på att umgås massor med mina älskade kollegor och så är halva styrkan hemma och är sjuka! Inte kul alls. Det är ju sista chansen för mig att träffa dem ordentligt. Oroar mig lite för att de inte ska hinna bli friska innan torsdag och att jag inte ska hinna säga hejdå till dem. Det vore riktigt tråkigt. Två arbetsdagar kvar, sen påbörjar jag en ny yrkesmässig fas i livet.

Lokaltrafikanten

På fredag går jag från att vara en sån som kör bil till jobbet varje dag, till att använda mig av lokaltrafiken. Jag kommer att börja jobba i en stad där det helt enkelt inte är praktiskt att parkera hela dagen. I söndags fyllde jag på mitt Jojo-kort med 30 dagars fritt åkande mellan hemmet och nya jobbet med start på fredag.

Detta kommer att innebära att jag sparar pengar, även om jag samtidigt slösar tid eftersom det tar längre tid att ta mig till och från jobbet. Genom sänkta körda mil per år blir bilförsäkringen ca 500 kr billigare. Och istället för att på en månad tanka bilen 2-3 gånger på grund av 20 mil till och från jobbet per vecka så betalar jag 750 kr för 30 dagar. Jag tänker att detta kommer att jämna ut lite i ekonomin, eftersom det nya jobbet innebär en rejäl lönesänkning för min del. Om jag räknar med ob-tillägget som jag har nu så minskar jag min bruttolön med 2500 kr per månad. Inte så himla skoj ekonomiskt. Men positivt för tiden med familjen. Det är tiden med familjen som jag känner att jag måste prioritera.

Sen är det såklart bättre för miljön också att jag tar buss och tåg istället för bil! Det känns bra!

Endast 3 dagar kvar...

Arbetsdagar pratar jag om då, på mitt gamla jobb. På fredag börjar jag på nya jobbet. Är fortfarande tudelad, men har kommit på några fler saker som ska bli skönt att slippa förutom att jobba helgnätter. Det handlar mer om vissa funktioner i gruppen som skulle kunna vara bättre. Men ojojoj så jag kommer att sakna mina kollegor och vissa av mina arbetsuppgifter som jag älskar... Det nya jobbet kommer att vara något helt annat och jag kommer inte att ha samma frihet att utveckla arbetet och att sätta mina egna tider såsom jag har nu. Å andra sidan kommer jag att få helt andra och mycket bättre utvecklingsmöjligheter på det nya jobbet. Splittrad som sagt.

Just nu är det en massa sjukdom bland mina kollegor, så hälften av gruppen är hemma från jobbet. Trist så här min sista vecka då jag vill umgås med dem allihopa så mycket jag bara kan. Hoppas de kommer tillbaka till jobbet innan torsdag i alla fall. Min sista dag... Sen på fredag är det min första dag! Nya kollegor, nya arbetsuppgifter, nya saker att lära mig. Det är ändå grymt spännande!

Uttråkad

Sitter på jobbet och är helt själv på kontoret på grund av olika arbetstider idag. Hur tråkigt som helst. Inte har jag mycket att göra heller med tanke på att jag efter idag bara har 4 arbetsdagar kvar. Längtar tills jag slutar för dagen så jag kan åka hem till Modig och maken!

Var och klippte mig på lunchen. Tror jag klippte mig senast i augusti. Tror inte att jag blev nöjd den här gången.  Har redan satt upp håret i en tofs, vilket jag gjorde nästan direkt. Visserligen har jag aldrig en bild av hur jag vill ha det, utan jag ger dem i princip fria händer. Jag hade dock velat se mer förändring. Men men, det är ändå skönt att det är gjort. Det får gå ett tag tills nästa gång nu.

Dagarna springer iväg

Nu har jag endast 5 arbetsdagar kvar på mitt gamla jobb. Den 1 mars börjar jag på det nya. Det känns helt overkligt, trots att jag har börjar förbereda mig genom att utföra vissa uppgifter som jag har fått hemskickade. Igår kom välkomstbrevet med tid och plats när jag ska vara där första dagen och vad som händer först.

När jag har gjort de uppgifterna som har blivit hemskickade blir jag taggad och tycker att det ska bli kul och spännande att byta jobb. När jag gör arbetsuppgifter för sista gången på mitt gamla arbete och när jag tänker på mina älskade kollegor och hur roligt vi har tillsammans och vad rolig saker jag får göra på jobbet blir jag fruktansvärt vemodig och känner redan saknad. Jag är fortfarande fullständigt splittrad i det här beslutet som jag har tagit att byta arbete, men beslutet är taget och jag är helt med på att genomföra det trots allt. Anledningen till att jag sökte andra jobb från början, det vill säga nattjobb på fredagar och lördagar, är fortfarande den starkaste faktorn. Och även om jag fick gå ner i lön nu på det nya jobbet, så är jag mycket glad över de förmåner som jag får tillgång till då jag börjar där. Särskilt att jag får mer semester. Samtidigt tycker jag att det ska bli en utmaning att få göra någonting helt annat. Plus att arbetet är ändå mer samhällsnyttigt än det jag utför idag, så jag får möjlighet att känna att mitt arbete är av vikt för en större mängd människor. Dessutom är det en enorm organisation, vilket medför väldiga utvecklingsmöjligheter inför framtiden.

Med andra ord så ser jag fram emot det som komma skall, men jag kommer absolut att sakna det som har varit. Jag tänker också att jag aldrig har vantrivts på något arbete tidigare, så varför skulle jag göra det den här gången. Det är bara att tuta och köra.

Effektivitet i ottan

Två nätter i rad nu har jag vaknat mellan klockan 2 och 3 på natten utan att kunna somna om. Imorse gick jag upp kl 4. Inte så bra, men så är läget. Det är värst vad man hinner med mycket när lägenheten är mörk och tyst och inte ens hunden och katten är vakna. I husen runt omkring är det också tyst och mörkt, inga lampor lyser i fönstren. Jag har fixat grejer på banken, kollat fejan, fixat i mailen med mera. Ska nog sätta igång en maskin tvätt snart.

En sak stör jag mig dock på. Inför bytet av jobb nu i månadsskiftet så är det en del grejer som behöver fixas. Bland annat måste jag skicka in en A-skattsedel. Passade på att logga in på skatteverket med mitt Bank-ID så att jag lätt och enkelt kunde skriva ut den. Lika bra att få det gjort liksom när bankdosan är inkopplad till datorn. Men, nehej! Den tjänsten är endast tillgänglig mellan kl 7-24! What the f***?!? Varför, oh varför, har man internettjänster som INTE är TILLGÄNGLIGA DYGNET RUNT???!!! Helt ofattbart faktiskt. Så nu måste jag vänta i FLERA TIMMAR innan jag kan skriva ut det förbenade lilla pappret... Mer än måttligt irriterad över detta. Om 1 timme är det dags för ett nytt försök...

Nu har jag varit uppe i 2 timmar. Funderar på om en frulle vore lämpligt och kanske att jag skulle göra mig iordning också och inte sitta här och skrutta i morgonrocken. Jag har börjat kunna andas genom näsan nu efter ett antal snytningar och en dos Nezeril. Inte helt fritt blås, men ändå ok. Det lättar något på trycket i huvudet i alla fall. Japp, sagt och gjort. Nu avrundar jag här, chop chop!

Stopp i näsan

Min förkylning vill inte ge med sig och igår var det till och med så illa att min bästa förkylningsvän Nezeril inte kunde hjälpa mig att andas bättre. Ena näsborren var fullständigt igenproppad. Då tog jag till en liten manick som jag köpte för flera år sedan, men som jag aldrig haft modet att prova.

Egentligen hade jag tänkt köpa en sån här efter att ha sett ett avsnitt av Du är vad du äter med Anna Skipper:

Istället blev det att jag köpte en Nasaline, eftersom det var det de hade på apoteket då.


Så nu är den testad... Vad tyckte jag då? Var det så obehagligt som jag hade förväntat mig? Ja, det var det faktiskt. Det kändes som att ge sig själv en rejäl och avsiktlig kallsup. Fruktansvärt obehagligt tyckte jag. Det hjälpte inte fullt ut heller, men litegrann. Den näsborren som inte var lika täppt kändes ren och fin efteråt, fast det kändes också som att det rann lite vatten ur näsborrarna ett tag efteråt, vilket var lite irriterande. Men, metoden är säkert bättre för näsan än användandet av Nezeril. Fast jag måste säga att Nezeril kommer att fortsätta vara min bästa förkylningsvän. Nasaline kommer nog endast att vara ett sällan använt komplement till Nezeril misstänker jag.