Jag måste bara fortsätta på mina tankar i blogginlägget från imorse, något som jag har tänkt på ganska mycket. Det är det här med att tiden aldrig verkar räcka till. Är det bara jag som upplever detta fenomen? Jag har för lite tid för sömn, för lite tid för fritid för att hinna med allt jag vill eller ens en liten del av allt jag vill, för lite tid för att hinna med på jobbet så att jag kan känna att det är ok att åka hem när arbetstiden är slut. Vad säger detta mig? 24 timmar är för få på ett dygn. Det går helt enkelt inte ihop. Men jag styr ju inte över hur många timmar det är på ett dygn, så det är en nöt som inte går att knäcka.
Sen funderar jag vidare. Hur bör jag prioritera vad jag gör för att få ut så mycket som möjligt av den tiden jag faktiskt har att disponera över? Fritiden är nummer ett. Sömnen är viktig ur flera synvinklar. Jobbet hamnar alltså sist. Det ideala hade varit att arbeta mindre, så att jag hinner med mer på min fritid. Samtidigt vill jag ju inte gå ner i lön och tänk så mycket jag inte skulle hinna med på jobb då. Vilket dilemma.
Att arbeta 4-6 timmar/dag hade varit skönt istället för 8-10 timmar/dag. Jag tror att en förkortad arbetsdag resulterar i att jag hade hinner med mer efter jobbet, samtidigt som jag ändå hinner sova mina välbehövliga 8 timmar. Att minska en heltidstjänst till 20-30 tim/vecka borde skapa massor med arbetstillfällen också. Är man fler som delar på arbetsuppgifterna så borde dilemmat med att inte hinna med på jobb också försvinna. Med mer fritid borde människor (i alla fall jag) dessutom bli lyckligare! En glad anställd presterar säkerligen bättre på jobb också. Sådär ja, då var problemet löst. Nu ska bara politikerna och arbetsgivarna inse det också. :D
2 kommentarer:
Hela samhället, och framförallt barnen, skulle tjäna på att folk generellt jobbade mindre.
Jag tänkte i ganska många år att jag inte kunde gå ner i arbetstid av skäl som lönen, löneutveckling, status och gud vet allt. En vacker dag insåg jag bara att den fritid jag skulle få var mer värd än allt det andra, framförallt för att det skulle innebära mer tid för skrivande. Och jag gick ner till halvtid, vilket jag aldrig ångrat, tvärtom.
Och man rättar munnen efter matsäcken: köper färre prylar, handlar billigare mat osv. Ingen större uppoffring om man betänker hur mycket roligare livet är nu.
Det är definitivt något att tänka på. Fritiden är så viktig, det är ju den som livet byggs på i första hand.
Skicka en kommentar