söndag 20 mars 2011

Vård av husdjuren

Kloklippning, något som inte gick så bra i början då vi fick hem mr D. Vi kunde sitta i timtal, han ryckte undan tassarna och jag höll emot samtidigt som jag försökte hålla tassen stilla så jag kunde klippa. En nästan omöjlig uppgift. Han tyckte det var jättejobbigt, vilket jag också tyckte. Jag tappade tålamodet tillslut. Förändringen skedde då min syster hjälpte mig en gång och jag lyckades behålla mitt inre lugn. Hela situationen blev annorlunda både för mig och mr D. Sen dess gick det snabbt bara bättre och bättre. Idag är kloklippningen inga problem och går på bara nån minut. Mr D ligger snällt och väntar på att jag ska bli klar. Inga ryckande tassar och inget dåligt humör. Nyckeln var att hitta mitt inre lugn.

Är vi klara nu matte?

Att borsta mr T är aldrig några problem. Han tycker vissa delar är off limits egentligen, men genomlider även kamning av dessa mer privata områden. Det är nog världens snällaste katt tror jag. Han protesterar aldrig i princip och gör han det är det väldigt lama protester som att försöka gå iväg när jag kammar honom. Han brukar kurra sig igenom hela kamningsproceduren, både de superbra och de mindre bra delarna. För mr T är beröringen himmelriket och att bli kammad är beröring på hög nivå.
Ligger snällt i mattes knä.
Jag gillar inte att bli fotad, men ok, jag står ut.

Oj, blev det nån katt kvar? Eller skapades en ny?

Så här kan man se ut efter att ha kammat mr T. Då är klisterrullen min bästa vän!

3 kommentarer:

Carro sa...

Oj vilke jobb att kamma honom, gisses vad hår sen då haha . Vad fina dom är jag tror din och M:s lugn smittar av sig på era husdjur... En helmysig familj :-)
Kram

nillas liv på pinnen sa...

Har två hundar så jag känner väl igen luddet.
Sötnosar, dina (både katt och hud)! Ja, söta är ju mina också förstås.

Sara sa...

Ja, dom är fina mina söta, små älsklingar! Tack!