Att leva tillsammans men var för sig

Jag fick en aha-upplevelse nyss. Sambon pratade i telefonen med en tjej på utbildningen som han skriver examensarbetet med. Det lät som ett trevligt samtal, han log och skrattade till ibland. De pratade ganska länge, vilket är ovanligt eftersom han hatar att prata i telefon. Då slog det mig. Vi lever tillsammans, men, vi lever separata liv.

Jag tycker absolut att man ska kunna göra saker utan varandra, men vi umgås knappt ens här hemma. Vi pratar nästan aldrig om olika saker, bara brottstycken av konversationer eller sura miner. Jag somnar tidigt, han sent. Jag går upp tidigt, han sent. Jag är på jobb hela dagen. Det är inget samliv och det är inte så jag vill ha det.

Vi behöver stänga av tvn, gå bort från datorn och börja göra saker tillsammans! Öppna munnen och prata med varandra! Hans uppsatspartner pratar mer med honom nu än vad jag gör. Idag är det försent, men imorgon är en ny dag. En dag att leva tillsammans, sida vid sida!

Published with Blogger-droid v1.6.7