Internationella Kvinnodagen

Jag funderade lite över vad jag ville säga idag på internationella kvinnodagen och jag visste faktiskt inte, för det finns ju massor man kan skriva om vad gäller kvinnor och samhället. Så kom jag på en grej som jag tycker nånting om och som nyss debatterades i TV4 på Kvällsöppet. Programmets andra del handlade om hemmafruar och hur det har blivit mer populärt bland unga tjejer att vara hemma med barnen istället för att arbeta.

Jag fattar hela grejen med att många kvinnor har kämpat för de rättigheter vi idag tar för givet och det är helt fantastiskt. Kvinnor behöver kunna vara starka och självständiga, kunna försörja sig själva i syftet att ta egna beslut och inte vara beroende av en annan människa för att leva sitt liv. Det finns dessutom saker kvar att göra, för vi lever fortfarande inte jämställt även om vi har kommit långt.

Samtidigt tycker jag att kvinnans självständiga val är superviktigt! Vi måste respektera även de som väljer att sträva efter något annat, som vill satsa sin tid på sina egna barn och finnas där för dem. Min ena syster, som är äldre än mig, har två stycken barn och hon skulle vilja vara hemma med dem, eller i alla fall inte jobba så mycket som hon gör idag. Som samhället är uppbyggt idag har hon dock ingen ekonomisk möjlighet att vara hemma med sina barn. De flesta familjer behöver två inkomster för att få det att gå ihop och vi är väl alla medvetna om hur den ekonomiska situationen ser ut för ensamstående föräldrar. Det är tufft för de flesta av dem att få det att gå ihop. Det är ju inget heller som säger att det bara är kvinnor som skulle vilja vara hemma och ta hand om sina barn. Jag tycker valfriheten är viktig oavsett vilket kön man är född med.

En del kallade valet att stanna hemma för ett osunt kvinnoideal, att man borde vara försiktig så att man inte upprepar tidigare generationers misstag och att en hemmafru skulle vara lika med en frånvarande pappa.

Det där med frånvarande pappa, eller söndagspappa som det uttrycktes, tycker jag helt handlar om inställningen som pappan har. Om han är en frånvarande förälder så är det för att han har valt eller accepterat att han inte har närhet till sina barn. Att en förälder är hemma förtar inte automatiskt den andra förälderns roll i familjen enligt mig. Ett osunt kvinnoideal, jag tycker det snarare handlar om att inte respektera varje kvinnas rätt till det fria valet. Hon borde kunna välja att arbeta eller stanna hemma, eller både och.

Jag är också ganska säker på att samhället skulle kunna stödja även den andel av kvinnorna (eller männen) som väljer att stanna hemma med barnen. I programmet nämndes möjligheten att dela pensionspoängen till exempel. För några år sedan pratades det också om möjligheten att ge en lägre summa pengar till dem som stannade hemma med barnen. Jag kan tycka att samhället kunde stötta föräldrar som väljer att stanna hemma åtminstone tills barnen är i skolåldern.

Ja, nu blev det inte bara om kvinnor den här texten handlar om, men vi strävar väl efter både ett jämställt och jämlikt samhälle som är baserat på att vi faktiskt är människor. För mig är det fria valet det som det hela utmynnar i. Man eller kvinna, oavsett hudfärg, religion, eller sexualitet. Vi är alla varsin unik människa och som sådan borde vi respekteras för de livsbeslut vi tar. Jag säger ja till kvinnor (och män) som har möjligheten att välja att vara hemma med barnen och faktiskt är det, oavsett hur snett andra tittar på deras val. Det är styrka att stå för den man är och det man tror på.